Så kan Vänligt stämd användas i en mening
- ( vänligt ).
- Alla människor hälsade vänligt och vördnadsfullt på henne, och vänligt hälsade hon på alla.
- Han reste sig upp och stod där vänligt mysande och såg sig omkring.
- Ljuset lyste så vänligt och lockande därifrån och han gick dit.
- Hon gav Sven en blick, men hälsade vänligt.
- Tracbac såg sig om i rummet och vänligt grinande sa han : Alltså, min herr nevö, det här rummet har du valt.
- Nå, det var ju vänligt.
- Vänligt smög hon sin arm under Hans '.
- Och han höll alltid ett litet snällt och vänligt tal, var gång han var på middag där i huset.
- Jag är ledig nu och kan bjuda på det i mitt rum, föreslog syster Hildur vänligt.
- Hans blick följde henne ofta så vänligt allvarlig, så prövande.
- utropade han, å, kvinnor kunna martera en till döds och bara stå och se på en med ett vänligt småleende, som hade de intet ont gjort.
- Hon tackade honom alltid vänligt, men också med ett lugn, som om hon i tjugu år sett honom för sina fötter.
- Så snart han hade kommit fram mitt för salen, bredde han ut armarna vänligt och utan stora åthävor och sade helt sakta :
- När Thomas och Stellan följt Paula till hennes port, tog Stellan helt vänligt Thomas under armen.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
